Ett Drömjobb.

Jag satt just och tittade på sex and the city för säkert femhundrasjuttioelfte gången, och hade just kommit till det näst sista när Carrie åker till Paris för att bo tillsammans med "ryssen".
det var i slutet av episoden och de satt på en restaurang och några franska vänner kom fram till dem och började prata, då visste jag precsi hur hon kände sig.

Jag hade ett av mina såkallade drömjobb, när jag var nere i Spanien och visst hade jag en jätterolig tid, och jag lärde mig massor och bla bla bla, man det är inte samma sak utan ens vänner och familj. att vara i ett land där ma ninte kan språket, nåja jag kan ju lite spanska, men jag jobbade ju med endast holländare, så när hon satt där så kunde jag faktiskt se mig själv i henne, så många gånger vi var ute satt precis sådär runt ett bord, och alla pratade holländska, jag förstod kanske en tiondel av vad de pratade om. Då saknade jag mina vänner och min familj som mest.

Jag vet inte riktigt vad ajg ville säga med det här, men ibland är inte drömjobbet kanske osm man tror att det är, ibland kan också tex. ett jobba osm är mindre drömjobbet likagärna bli ens drömjobb, nästan. just däröfr at du får var med människor du älskar oh vill ha i ditt liv jämt.
familjen och vännerna betyder så sjukt mycket. de är allt ma n har när allt komer omkring.
utan kärlek är livet meningslöst. eller nåt.

Och försöker man inte så kommer man heller ingenstans. kom ihåg det.
När en dörr stängs öppnas och ett fönster, det gäller bara att komma på vars, och ibland kan det ta en stund att hitta det, men tro mig, det finns där ute någonstans.

hade fint alla.